Tja, sitter och har tråkigt, så skriver lite berättelser, det visste ni inte om mig va?
Jao, jag satsar på att bli författare när jag blir äldre, så sitter och skriver lite, har även en svenska skitsak, ska skriva klart en hel jävla berättelse på typ 4 veckor, good luck säger jag bara.

Vill ni ha en försmak av den? Isåfall så är detta prologen:
Hennes långa svarta hår var ovanligt blankt och hon utstrålade en skönhet som ingen kunde mäta sig med. Hon var lång och slank och hennes hy var vitare än snö. Hennes bärnstens gula ögon hade en färg ingen annan hade, ingen normal person i alla fall, men hon var inte ens i närheten av normal. Hennes läppar var fylliga och hade en läskig färg som påminde om blod. Hon såg ung och vacker ut, men ingen visste hur gammal hon egentligen var. Under ögonen fanns en nyans av mörkt, ett resultat av sömnlösa nätter.

Han vet direkt vad det är som står framför honom, även är han inte rädd. Han är tränad för detta, så varför dödar han inte bara det? Han kollar på hennes blanka svarta hår och fylliga läppar, hjärtat klappar hårdare i bröstkorgen. Allt hans fader sagt till honom försvinner och han gör det som man absolut inte får göra som jägare, han sänker vapnet.

Kommentera gärna vad jag ska ändra & ge kritik, även om den är bra, vill veta allt förstår ni!
Hejsvejs,
Johanna